Pil nerPil vänsterPil vänsterPil högerPil högerPil nerStängCoverÖraExterntFacebookFlaggaGoogle+InstagramListaScenkonstvästernorrland LogoDans Västernorrland LogoNorrdans LogoTeatervasternorrland LogoScenkonstvästernorrland LogoNorrdans LogoFilm Västernorrland LogoMusik Västernorrland LogoFörstoringsglasKuvertMenyMenySpelaSpelaSpelaSpelaSpelaSpelaSpelaSpelaSkrivareDelaDelningTwitterVimeoYouTube

Avgående musikchef med hjärtat i musiken

I över 50 år har Lennart Åkermark, musikchef för Nordiska Kammarorkestern och Musik Västernorrland, arbetat med musik. När det nu är dags att byta tempo och låta ett smäktande adagio ersätta vardagens allegro ska andra saker ges plats i livet. För Lennart är en blivande pensionär med drömmar.

Han skulle nog egentligen tagit över jordbruket utanför Kramfors. Men en konsert på skolradion öppnade upp för en annan nyfikenhet. Flöjtisten Sanfrid Schöns trio gjorde intryck och skolradiohäftet finns fortfarande sparat. Lennart började spela piano, trummor och klarinett och när han som 15-åring sökte in till dåvarande militärmusiken blev han antagen. Vid placeringen i Sollefteå fick han veta att det saknades fagottister och plötsligt stacks ett nytt instrument i händerna på Lennart. Ett instrument som visade sig vara en lyckträff – åtminstone i symbios med den nyfikne norrlänningen från Prästmon.

Lennart tog sig via militärmusiken till Stockholm där Bruno Lavér, solofagottist vid Kungliga Filharmonikerna, snabbt såg en ny talang. Lektioner blev till studier vid Musikhögskolan i Stockholm och ett musikstipendium på ett års studier i Rom.

– Det var ett privilegium. Jag har alltid gillat språk, det ligger så nära musiken och både musik och språk behöver ta hänsyn till tempo och fraseringar för att fungera. Och italienskan är ju musikspråket! Jag har länge funderat på att börja skriva – men det blir inte musik! I så fall blir det något skönlitterärt, säger Lennart och skrattar.

Grundade Nordiaensemblen

En lovande musikerkarrriär tog fart med jobb i Göteborgs symfoniorkester och den namnkunniga Frösundakvintetten. Men det fanns en längtan till Sollefteå och Lennart flyttade tillbaka. Han visste att det fanns tankar på att bilda en professionell orkester i Sundsvall och tänkte pragmatiskt.

– Jag hade varit med och grundat en professionell ensemble som hette Nordiaensemblen i Sollefteå. Jag tänkte att den kanske kunde ingå som en del i en större orkester, berättar Lennart.

Och så blev det. Nodiaensemblen är det som idag heter Nordiska Kammarensemblen.

Bra kultur = mångfald

Och så har Lennart Åkermark fortsatt. Han har genomdrivit idéer, organiserat, lobbat och arbetat för att medvetet bygga det Västernorrländska musiklivet. Så när musklerna i läppen satte stopp för fortsatt spel på professionell nivå, var det inte ett jättestort steg att kliva in som producent och senare som chef. På frågan vad Lennart är mest stolt över svarar han också att det är åren som chef.

– Trots att det varit lite turbulent med flera omorganiseringar har vi lyckats få en bra förankring ute i länet, genom abonnemangsserien har vi ökat vår publik och det är ofta utsålt i Tonhallen på torsdagar. Huvudsyftet har alltid varit att skapa bra kultur.

Och vad är då det? Lennart menar att det är mångfalden. Att vi genom musiken kan visa upp en del av världen i vårt län och att länet genom kultur blir berikad med fler nationaliteter.

– Jag tror att människor utvecklas genom bra kultur oavsett konstform. Musik är abstrakt och talar till en via känslor, det gör oss mer empatiska. En värld utan kultur skulle vara fruktansvärd. Vi ser också idag att många länder som är i olika utvecklingsfaser satsar på kultur som en del av utvecklingen. Kina är ett exempel.

”Det är bara bullshit”

Lennart har fram för allt de senaste åren jobbat medvetet med jämlikhet mellan könen på dirigentpulten. För tredje säsongen i rad är 50 % av dirigenterna kvinnor och det syns även på tonsättarsidan. Det märks ett tydligt engagemang och ögonen blixtrar till.

– Vi lever ju på 2000-talet! Det finns fortfarande en stark manlig tradition kanske framförallt vid de större konserthusen. Att kvinnor inte skulle passa som dirigenter är bara bullshit! Vi har aktivt försökt förändra den bilden.

Så. Det är dags att plocka ut de sista semesterdagarna. I augusti hoppas han få utöka familjen med en golden retriever-valp. En ny sopransaxofon ligger också och väntar – och den här gången har han valt instrumentet själv. Att få tid för att läsa mer (deckare!), skriva mer och både återerövra och fördjupa språkkunskaperna i italienska är tydliga drömmar. Och tiden att förverkliga dem finns plötsligt runt hörnet.

Birgitta Ulming

onsdag 20 juni 2018

comments powered by Disqus