måndag 20 april 2026

”Det är med skräckblandad förtjusning jag uruppför ny musik”

Nina Stemme gästar Sundsvall för ett uruppförande av Fredrik Hedelins Hängivelse, sju sånger för sopran och orkester – ett projekt som förenar nyskriven musik med poesi av Jila Mossaed. Här berättar hon om repertoarval, arbetsprocesser och utmaningen i att ge liv åt helt ny musik.

Nina Stemme har sjungit på världens största scener och vägen dit har präglats av tålamod och medvetna val.
– Jag gav mig inte på de allra tyngsta rollerna direkt. Roller som Salome eller Elektra kräver så mycket erfarenhet, som sångare, musiker och scenartist. Jag ville bygga upp min teknik och min kropp och mitt psyke först.

Mozart blev en viktig följeslagare under de första åren.
– Jag älskar Mozart. Det finns inget roligare än att sjunga hans musik. Den är både rolig och allvarlig, med snabb tajming. Den är mer lättillgänglig – men i det enklare ligger också det svåra.

Hon berättar att hon alltid haft som löfte att vara nöjd med den repertoar hon sjöng, även om hon inte pressade sig till det yttersta.
– Mitt mål var att bli bättre, steg för steg.

När en ny roll ska studeras in börjar Nina Stemme alltid med texten och musiken.
– Jag läser texten som inspirerade kompositören och försöker förstå den, ibland även författaren bakom texten. Sedan lär jag mig noterna, ofta med en instuderare, för att verkligen göra det som står i noterna. Då är jag fri när jag kommer till sceniska repetitioner.

Repetitionsperioden är intensiv: fyra till sex veckor, sex timmar om dagen, sex dagar i veckan.
– Jag sjunger sällan ut under repetitionerna, utan markerar för att spara rösten. Det kräver erfarenhet att hushålla med rösten.

För att orka håller hon kroppen i form.
– Kroppen är mitt instrument. Jag gör yoga varje morgon när jag kan och tränar två till tre gånger i veckan. Det gör mig friare i rollen.

Nu stundar ett spännande projekt: uruppförandet av Fredrik Hedelins Hängivelse, sju sånger för sopran och orkester i Sundsvall, med texter av poeten Jila Mossaed.
– Jag och Fredrik har inte haft kontakt på decennier. På 90-talet sjöng och spelade vi högmässor. Orkestersånger kommer att innehålla sju sånger och jag har fått tre av dem i min hand hittills.

Vad lockade henne att tacka ja?
– Nu har jag tid att vara med i en skapandeprocess. Och när jag hörde att Jila Mossaed, invald i Svenska Akademien, var involverad – då ville jag inte missa det. Hennes poesi är enkel men går direkt in i hjärta och själ på läsaren.

Att arbeta med nyskriven musik är en helt annan utmaning än att sjunga Wagner eller Strauss.
– Det är jättesvårt. Man måste i förväg gissa vad som passar ens röst. När jag sjöng Notorious, som uppfördes alltså på Göteborgsoperan hösten 2015, passade den inte helt min röst. Samtidigt vill jag inte begränsa kompositörens arbete.

Hon reflekterar över hur förutsättningarna har förändrats:
– Förr levde kompositörerna närmare sångarna. Idag är genrerna mer flytande: ska det göras akustiskt eller uppmickat? Fredrik vill göra det akustiskt, och det vill jag värna om. Jag är tränad att höras över en hundramannaorkester – det är otroligt häftigt.

Att ge röst åt helt ny musik beskriver Nina Stemme som en skräckblandad förtjusning.
– Det är något speciellt med att sjunga en dikt som ingen annan har sjungit förut. En rad som ’Ett ljud som bara jag kan’ av Mossaed – det är otroligt häftigt.

Med en karriär som spänner över tre decennier och en röst som har erövrat världens största operascener fortsätter Nina Stemme att utmana sig själv – genom att ge liv åt helt ny musik.