Avsked från vildgässen komponerades av Britta Byström under hösten 2020 på beställning av Nätverket för professionell blåsmusik i Sverige, som på detta sätt ville fira Kungl. Musikaliska Akademiens 250-årsjubileum 2021. Det var ett speciellt uppdrag: Verket skulle skrivas i sju olika versioner för att kunna spelas av landets alla professionella blåsorkestrar. Dessa förenas förstås av att ingen av dem har några stråkinstrument (bortsett från en ensam kontrabas här och där), men i övrigt är besättningarna förbluffande olika.
Ett musikverk som ska uppträda i sju olika kostymer får inte vila alltför mycket på detaljer, utan måste liksom vara igenkännbart på håll – som ett fågelsträck på himlen… Jag hade nyligen läst Selma Lagerlöfs ”Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige” och blåsmusiken som skulle färdas genom landet fick mig att associera till Lagerlöfs vildgåsflock, som flyger över Sverige och gör nedslag på olika platser. Detta underbara äventyr blev på så sätt musikens utgångspunkt. Genast utkristalliserade sig verkets form: En växling mellan flykt och vila, där flykten är resorna och vilan är nedslagen.
Den som har hört en gås vet att den inte kvittrar, utan ropar. Hos Lagerlöf ropar gässen gärna i kör och de säger allting minst två gånger! Detta passade bra för blåsinstrumenten; jag har försökt skapa ett slags ”repetitivt ropande” på ett främmande språk. Här finns en hel del speciella instrumenttekniker: träblåsarna använder sig av ”bisbigliando”, ett sätt att spela samma ton med olika grepp för att skapa en viss falskhet; brassmusikerna spelar ett parti på endast munstyckena; en trumpet spelar ner i tubans klockstycke medan tubaisten fingrar på ventilerna…
Vildgäss flyger i V-formation – ett avancerat samarbete som gör att varje gås kan dra nytta av den framförliggande individens flaxande. Ledargåsen, som inte flyger i någon annans luftström, har det kämpigast och för att ingen ska trötta ut sig roterar gässen på denna post. Den energisparande V-formationen är, tycker jag, en fin bild av det samarbete som orkesterspel bygger på, där helheten blir till något större än summan av de enskilda stämmorna. I mitt verk stiger också olika instrument eller sektioner fram som ”ledargäss” vid olika tidpunkter, för att sedan dra sig tillbaka och bilda bakgrunden till en ny ledare.
Titeln tog jag från bokens slutkapitel, som innehåller en mycket vemodig scen. Efter ett år som pyssling får Nils Holgersson åter mänsklig gestalt, vilket leder till att han inte längre förstår fåglarnas språk, och fåglarna förstår inte honom. Han tar ett ordlöst avsked från sin älskade vildgåsflock, ett avsked som han vill ta hastigt, medan gässen ännu är ledsna, för, som det står: ”fåglarnas sorg varar aldrig länge”. Och mycket riktigt: Snart lyfter vildgässen på nytt, ivrigt ropande, på väg mot nya äventyr.
Britta Byström
