Samuel Barber: Summer music op.31
Charles Koechlin: Trio d`anches op.206
Chorale-Fugue-Andante-Finale
Maria Lithell-Flyg: Lament and tear
Charles Lefebvre: Suite nr.11 op 57
Canon-Allegretto scherzando-Finale
Maurice Ravel: Tombeau de Couperin
arr. H. Abrahamsen
Prélude- Forlane-Menuet-Rigadon
Samuel Barber
Från början var Summer Music (1955) beställt som en septett med piano, tre stråkar och träblås. Arbetet med verket sköts dock fram, och efter noggranna studier av instrumentens klangfärger och register blev det till sist en blåskvintett. Istället för ett vanligt arvode accepterade Barber en insamling i publiken; han hoppades att andra tonsättare skulle kunna få liknande möjligheter. Verket har inget program utan ska snarare med Barbers egna ord ”väcka känslan av slöa sommardagar, och inte att jaga myggor.”
Gilbert Vinter
I de två miniatyrerna för blåsarkvintett (1950) fortsätter Gilbert Vinter en lång engelsk tradition av pastoralt naturmåleri i toner. Det typiskt öppna engelska landskapet gestaltas med lätt hand och vitalt välljud. Inledningen tecknas med breda penseldrag och det andra stycket är dansant med en lyriskt nostalgisk mellandel. Tonsättaren var själv fagottist och senare kompositör, arrangör och dirigent för bland annat BBC Concert Orchestra.
Maria Lithell Flyg
”Verket från 2020 rör sig mellan en mer melankolisk, långsam karaktär som kontrasterar mellan två mer rörliga och lekfulla partier där även de olika instrumenten i ensemblen har solopartier. Den vemodiga melodin som även återkommer i slutet av stycket, är som en klagosång (Lament). Den lekfulla, rytmiskt snabba delen sliter och drar lite i det långsamma, vemodiga. Ordet ’Tear’ har en dubbel betydelse, nämligen både ’tår’ och ’slita, dra’. Alltså: Lament and Tear.”
Charles Lefebvre
Under det sena 1800- och början av 1900-talet var Charles Lefebvre en aktad om än konservativ tonsättare som komponerade i de flesta genrer. Han brukade själva prata om sitt skapande som vore det ”mer i pastell än i olja” och Felix Mendelssohn var ett stort föredöme. Sviten (troligen från tidigt 1880-tal) må vara tillbakablickande, men formen är originell: en inledande sträng flerstämmighet, en dansant mellansats och så en final i en blandning av sonatform och rondo.
Maurice Ravel
Under sin tid som lastbilschaufför under första världskriget var Ravel flera gånger nära döden. Många av hans vänner stupade och till deras minne skrev han 1917 en pianosvit ”Le tombeau de Couperin”, efter 1700-talets minnessviter, där varje sats tillägnades en avliden vän. Två år senare orkestrerade han fyra av de sex satserna till en orkesterversion och även en balett vilken den Svenska baletten i Paris fick stora framgångar med. Han dirigerade själv det hundrade framförandet 1923. Ravel tyckte speciellt mycket om denna musik. Efter hans död fann man noterna till menuetten stående på pianot. Andra noter fanns inte i rummet.
