Trikoloren

Claude Debussy

Petite suite:

En bateau-Cortège-Menuet- Ballet

Få poeter har blivit så tonsatta i den franskspråkiga miljön som Paul Verlaine, en poet som själv älskade musik över allt annat. Hans poesi, menar många, bär också på en särskild musikalitet, en musique Verlainienne. Vad är då mer passande att inleda en konsert med fransk tematik med än musik som låtit sig inspireras av Verlaines klangligt mångbottnade poesi. Och Claude Debussy (1862-1918), som inte var alldeles bekväm med etiketten ”impressionist”, var (trots detta) säkerligen en av de avgjort mest lämpade att transformera Verlaines textmusik till faktisk musik. De inledande två satserna är direkt inspirerade av dikter ur samlingen Fëtes galantes från 1869.

Eugène Bozza

Trois pièces pour une musique de nuit:

Andantino-Allegro Vivo-Moderato

Dessa tre nattliga stycken (komponerade 1954) bekräftar det som inte sällan skrivs om Eugène Bozza (1905-1991: det här är musik för musiker, i bemärkelsen musik som både är utmanande att spela men också kul att repetera. En tonsättare med klar empati för musikerskrået, således. Men också för publiken som lätt kan uppfatta de fint utmejslade, melodiösa och ofta lekfulla musikaliska idéerna. Bozza är - utanför Frankrike - mest känd för sina kammarmusikaliska verk - mindre känd för de större verk (operor och symfonier) han också gav upphov till.

Claude Debussy:

Golliwog’s cakewalk

”Till min kära lilla Chouchou, med ömma ursäkter från hennes Far för det som följer. C.D.”

Ungefär så kan Claude Debussys tillägnan på noterna till Le Coin des enfants översättas (utanför franskspråkiga territorier kanske mer känd som Childrens corner - barnens hörna). Kanske kan ursäkten också utsträckas till att rikta sig till eftervärlden som nog har en annan syn på musik som inspirerats av en docka i ”blackface”- Golliwog - än genomsnittet av den franska bourgeoisien höll sig med vid tiden för detta styckes skapande. Bortsett från detta rör det sig om ett svängigt och humoristiskt stycke musik!

Germaine Tailleferre

Chorale et deux variations

Germaine Tailleferre (1892-1983)  - den enda medlemmen i tonsättarkollektivet Les Six som var kvinna - fick likt många medsystrar se sig akterseglad av de manliga kollegorna åtminstone ur ett kändisperspektiv.  Men det rör sig i själva verket om en tonsättare med stor och rik produktion bakom sig. Flera konstnärliga samarbeten som gått till historien finns på verklistan  - inte minst med den i Paris verksamma Svenska baletten - men också med den Ryska baletten. Kvällens verk är tillägnat dirigenten, tonsättaren och pedagogen Désire Dondeyne.

Paul Taffanel

Kvintett:

Allegro- Andante-Vivace 

Paul Taffanel (1844-1908) var flöjtist, dirigent och tonsättare. Som tonsättare har han bidragit stort till flöjtrepertoaren, men också till blåsmusikens ställning - han grundade Sällskapet för kammarmusik för blåsinstrument och gjöt nytt liv i Mozarts och Beethovens musik för blåsare. Hans blåskvintett i g-moll är ett viktigt tillskott till ensembletypen. Taffanels betydelse också för musikundervisningen i Frankrike måste sägas var betydande. Han introducerade Bachs musik - dittills tämligen okänd - på repertoaren för Pariskonservatoriets flöjtelever.