Programblad - Fem och en flygel

Nordiska Blåsarkvintetten och Mona Kontra

Flöjt: Maria Garlöv Thorsell

Oboe: Eva Lauenstein

Klarinett: Linda Elmersdotter

Fagott: Andreas Lyeteg

Horn: Laura Oliveira

Piano: Mona Kontra

Bo Nilsson 

Déjà connu-déjà entendu

Introduction

Intermède

Slow motion waltz

Kontakia

Speltid: 15 min

Vincent d’Indy 

Sarabande et Minuet op.24

Speltid: 8 min

Francis Poulenc

Trio för oboe, fagott och piano

Presto

Andante

Rondo

Speltid: 13 min

PAUS 25 min

Ludwig Thuille

Sextett

Allegro moderato

Larghetto

Gavotte

Finale

Speltid: 30 min

Bo Nilsson

En av efterkrigstidens mest hyllade svenska tonsättare föddes i Skellefteå. Bo Nilsson fick epitetet ”geniet från Malmberget” och hans musik hörde till den mest progressiva från slutet av 1950-talet. Senare, i början av 1970-talet, började han skriva för tv-produktioner och tonspråket blev mer melodiskt och harmoniskt enklare. Det gäller även den här romantisk-lyriska blåskvintetten på programmet. Ett tidigare verk med titeln Déjà-vu (1967) för träblåskvartett präglas istället av tonsättarens tidigare radikala tonspråk.

Vincent d’Indy

I sin Svit i gammal stil op.24 (i en ovanlig kammarmusiksättning med bland annat trumpet) visar d’Indy sin entusiasm för och kunskap om tidig musik. Här hörs ett antal av barockens vanligaste danssatser, men tonsättaren tillåter sig moderna stilgrepp i både harmonik och rytm. Den mycket vackra Sarabande (med en framträdande flöjtstämma) och en rytmiskt frisk Menuett finns i betydligt senare versioner för blåsare och piano. I menuetten ger pianot musiken en extra snärt.

Francis Poulenc

Poulenc kunde ibland ironisera över utbildning. Han upplevde dock själv en kreativ kris i början av 1920-talet och tog hjälp av den högt ansedde Charles Koechlin, för Poulenc ville inte anpassa sig till studier vid någon högskola. Trion skrevs under den här mödosamma perioden; påbörjad redan 1921 men avslutad först 1926, ett år efter den sista lektionen med Koechlin.

Poulenc menade att verket både hade ”en ny stil […] och är samtidigt väldigt mycket Poulenc”. Tonsättaren beskriver två av satserna, inte utan ironi: ”den första satsen följer planen hos ett Haydn-allegro, och finalens Rondo som ett scherzo i andra satsen av Saint-Saëns konsert för piano och orkester” (den andra konserten).

Ludwig Thuille

Den tyske tonsättaren Ludwig Thuilles vänskap med Richard Strauss gör att han mest omnämns i biografier över Strauss tidiga karriär. Tillsammans anammade de den nya tidens harmonier och klangfärger med Wagners operor som främsta inspirationskällor. Idag är Thuille särskilt erkänd som en förnämlig tonsättare av kammarmusik, verk präglade av ett mer traditionellt tonspråk. En av hans mest spelade kompositioner är Sextetten, vars exemplariska balans mellan blåsarstämmor och piano knappast röjer den möda verket kostat honom. Det ovanliga formatet (Mozart och Beethoven är de mest kända förebilderna) ges extra karaktär tack vare Thuilles förmåga att skapa framträdande roller för de enskilda blåsarstämmor i de olika satserna.

Jörgen Lundmark