Programblad - Vive la France

Nordiska Kammarorkestern

Solist och spelande ledare: Malin Broman

Besättning

Flöjt

Juan Ramón Bres Regueiro

Maria Garlöv Thorsell

Oboe

Eva Lauenstein

Sanna Salomaa

Klarinett

Linda Elmersdotter

Dayna Johnston

Fagott

Andreas Lyeteg

Emanuel Johansson

Horn

Markus Källman

Pedro Martins

Trumpet

Marcus Petersson

Martin Lood

Slagverk

Christoffer Thorsell

Maths Tärneberg

Harpa

Johanna Ander-Ljung

Celesta

Mona Kontra

1:e konsertmästare

Jonas Lindgård

1:e alt. konsertmästare

Richard Kontra

Violin I

Charlotte Häggström

Sofia Kolupov

Anders Lagerqvist

Violin II

Ronnie Weber

Patrik Källström

Ellinor Weber

Anna Zachrisson

Anders Åkered

Viola

Ida Nyman

Saara Kurki

Ragnhild Kvist

Linda Swedrup

Cello

Åke Hedman

Christian Sahlin

Per-Gunnar Hedström

Kontrabas

Malin Höglund

Loke Underdal

Maurice Ravel

Le Tombeau de Couperin (4 satser)

Kaija Saariaho

Vers toi qui es si loin

Maurice Ravel

Tzigane

Caroline Shaw

Entr'Acte

Maurice Ravel (arr Iain Farrington)

Gåsmors sagor

Ordet impressionism för tanken till Debussys tonskimmer och Monets ”vaselin på linsen”-dis, som tycks öppna för något bortom det urskiljbara. I både konst och musik startade detta sökande efter det fördolda i Frankrike, som kontrast till romantikens känslosvall, och i musiken var det jämte Debussy i första hand Maurice Ravel (1875- 1937) som kallades impressionist.

Liksom kollegan vände sig Ravel i sann fransk upprorsanda mot att fästas vid det då en smula nedsättande epitetet. Hur kunde han förknippas med suddighet och spontanitet, han som så noggrant följde det klassiska formspråket att vännen Stravinskij, med anspelning på hans fars ursprung, kallade honom ”en schweizisk urmakare”?

”Le Tombeau de Couperin” anspelade ju på barocktonsättaren Couperin som han tyckte sig förvalta arvet efter, och gick tillbaka på dåtidens sed att ära avlidna med musikaliska minnesskrifter kallade tombeau, gravstenar. Verket består av ”gravstenar” över vänner till Ravel som stupat i första världskriget, i original pianomusik som den mästerlige instrumentatören själv skrev om för orkester.

Men över strukturen och detaljerna svävar ju i all Ravels musik de stämningar, de klangfärger och den mystik som är impressionismens ande. I ”Ma mère l´Oye”, Gåsmors sagor, först skrivna som pianostycken för barnen till vännerna Godebski, tar Ravel helt klivet in i sagan. Där möter vi såväl Törnrosa och Tummeliten som Skönheten och Odjuret, spelade av klarinett och kontrafagott. I ”Tzigane” hör vi de orientaliska klanger, den briljans och det temperament vi förknippar med romernas violintradition.

Finska Kaija Saariaho (1952-2023), länge bosatt i Paris, ansluter till sagans skimmer med operan ” L´amour de loin”, Kärlek på avstånd. Här tröttnar en prins på vännernas ytlighet och drömmer om en kvinna så ovanlig att hon inte kan existera. Men han får veta att hon gör det, i Orienten. De älskar varandra på avstånd och violinstycket ”Vers toi qui es si loin”, Mot dig som är så långt borta, är kvinnans slutaria där hon tonar in i violinklangen.

”Jag älskar hur musik plötsligt för en till andra sidan Alices spegel, i en sorts absurd, subtil, färgrik förvandling”, skriver amerikanska Caroline Shaw (f. 1982). Hon syftar på en passus i en stråkkvartett av Haydn som berört henne så starkt att hon skrev ”Entr´Acte” som en meditation över den. Även hennes surrealistiska musik skimrar och flimrar och ekar ibland avlägset av barock och klassicism.

Genom spegeln, över havet, mellan dröm och vaka – impressionismens glitter är en biljett till världar bortom den kända. Som för oss är allt annat än nedsättande.

/Susanne Holmlund