Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av webbplatsen. Genom att fortsätta accepterar du att cookies används. Om cookies på scenkonstvasternorrland.se.
Schymberg Award 2026
Klassiskt
28 februari
Fem av Nordens mest lovande operasångare möts i finalen av den internationella solisttävlingen Schymberg Award – en tävling som sedan 2018 hyllar ung operatalang i Hjördis Schymbergs namn. Schymberg var en av Sveriges största operasångare, känd för sina över hundra föreställningar med Jussi Björling och en lysande karriär på världens scener.
Finalen äger rum den 28 februari 2026 i Tonhallen, Sundsvall, där de fem finalisterna uppträder tillsammans med Nordiska Kammarorkestern under ledning av dirigenten Fredrik Burstedt. Det blir en kväll fylld av dramatik, passion och musik på högsta nivå – en unik chans att uppleva framtidens operastjärnor redan idag.
Schymberg Award anordnas av Stiftelsen Schymbergsgården, Nordiska Kammarorkestern och Stiftelsen Kungliga Teaterns Solister.
Den nordiska tävlingen för unga operasångare, Hjördis Schymberg Award 2026, har passande nog en nordisk jury. De har valt ut fem finalister bland de 66 unga sångare som anmält sig till tävlingen. I juryn sitter:
- Inger Dam-Jensen, operasopran, Köpenhamn
- Ingebjørg Kosmo, mezzosopran, opera, Oslo
- Hillevi Martinpelto, operasopran, Stockholm
- Patrik Ringborg, operadirigent, Stockholm
- Petteri Salomaa, bas, professor i sång, Helsingfors
Vid finalkonserten den 28 februari 2026 på Tonhallen i Sundsvall, med Nordiska Kammarorkestern under ledning av Fredrik Burstedt, kommer juryn att välja ut två stipendiater av de fem finalisterna.
Hjördis Schymberg (1909-2008) was a Swedish coloratura and lyric soprano. She was one of the leading singers of the Stockholm Royal Opera in a long singing career, and in her later years she became a distinguished voice teacher.
She made her stage debut in 1934, and later that year she sang Mimì to Jussi Björling’s Rodolfo for their 1934 role debuts in La Bohème and went on to sing with him over 100 times, including his last performance in Stockholm in 1960. She soon became one of the leading sopranos of the Stockholm Royal Opera. However, her international career was delayed by World War II. Her first major engagement outside Scandinavia came in 1946 in London’s Royal Albert Hall. The American debut came in 1947 when she sang Susanna in Le nozze di Figaro at New York’s Metropolitan Opera. She also appeared there as Gilda in Rigoletto. A review of her Met debut in New York Times described her:
Comely, petite and graceful, she was an ideal Susanna to the eye. She brought the needed vivacity and sly humor to her interpretation and gave it real human appeal in a natural and unaffected way that won immediate favor with the large audience.
Her Covent Garden debut came in 1951 as Violetta in La Traviata.
Schymberg continued to perform in operas, concerts, art song recitals and recordings until 1968 when she gave her farewell performance at the Royal Swedish Opera. In her later years she taught singing at the Royal College of Music in Stockholm.
In l997 she donated Schymbergsgården, her childhood home on the Alnö Island outside Sundsvall, to the Schymberg Foundation, as a house for the benefit of young singers and musicians. Schymbergsgården is now a venue for summer concerts and master classes.
Hjördis Schymberg died in Stockholm in the early hours of September 8, 2008 at the age of 99.
Hjördis Schymberg’s signature role was Violetta in La Traviata which she sang over 140 times between 1939 and 1968. Over the course of her career she sang over 50 other roles, such as Butterfly, Countess Almaviva, Fiordiligi. Olympia, Manon in both Massenet’s Manon and Puccini’s Manon Lescaut, Marguerite, Oscar, Thaïs, Zerbinetta, and many more.
Att vara musiker är att leva i ständig rörelse – mellan toner, mellan människor, mellan städer. För Fredrik Burstedt har yrket tagit honom från fiolens första stråkdrag i Sundsvall till dirigentpulten på några av Nordens största scener. Men bakom varje konsert, varje repetition, varje musikalisk tolkning finns ett hantverk, ett ledarskap och ett livsval som kräver både tålamod och passion.
– Det är ett fascinerande yrke, säger Fredrik Burstedt.
Fredrik Burstedt växte upp i ett musikaliskt hem i Sundsvall. Musiken fanns där från början – som en självklar del av vardagen, men också som en möjlig framtid.
– När man ser att musik är något man kan arbeta med, blir det en naturlig del av ens värld. Men jag var också inne på andra spår. Jag funderade på att bli pilot och läste naturvetenskap och geovetenskap. Men jag insåg att om man ska bli musiker, måste man börja tidigt.
Det är inte bara tekniken som kräver tid, menar han, utan också det känslomässiga och motoriska. Att spela ett instrument på hög nivå är ett arbete som börjar tidigt och pågår hela livet.
– Matematik kan man läsa senare. Men musiken kräver något annat. Så jag bestämde mig för att satsa.
Fredrik började sin bana som violinist, blev konsertmästare och arbetade både nationellt och internationellt. Men nyfikenheten på helheten, hur en orkester fungerar, ledde honom vidare.
– Som konsertmästare är man som en lagkapten. Men som dirigent är man tränare. Det är inte jag som spelar, men jag kan få laget att vinna VM.
Han började studera dirigering och idag är den rollen hans huvudsyssla, även om fiolen fortfarande finns kvar.
– Jag har jobbat både som violinist och dirigent, men i år är det nästan bara dirigering. Det är ett yrke som kräver mycket – inte bara musikalisk kunskap, utan också ledarskap och kommunikation.
Fredrik beskriver dirigentrollen som en balans mellan att ha en tydlig musikalisk vision och att vara lyhörd för orkesterns egna uttryck.
– Jag vet hur jag vill att det ska låta. Men varje orkester har sina förutsättningar, varje musiker har sin röst. En klok dirigent lyssnar – och ibland får man input som är fantastisk.
Han betonar att dirigenten har ett ansvar att hålla ihop helheten, men att det inte betyder att man ska styra allt.
– Det handlar om att leda, men också om att skapa delaktighet. Att få med alla på resan mot ett gemensamt musikaliskt mål.
Yrket som dirigent är långt ifrån rutinmässigt. Arbetsveckorna varierar, beroende på produktion, orkester och repertoar.
– En typisk vecka kan vara rep måndag till onsdag, genrep torsdag, konsert torsdag kväll. Men det är sällan det ser likadant ut. I opera har man fyra veckor med sångare, en vecka orkesterrepetition, en vecka scenrepetition – och sen premiär.
Förberedelserna inför en ny produktion handlar både om instudering och om att förstå orkesterns dynamik.
– Jag brukar prata med kollegor som jobbat med en viss orkester. Och ibland går jag och lyssnar på en orkester innan jag själv börjar repetera – det ger mycket mer än att lyssna på inspelningar.
Fredrik har arbetat med Nordiska Kammarorkestern flera gånger, och ser fram emot att återvända till Sundsvall i samband med Schymberg Award 2026.
– Det betyder mycket att få komma tillbaka. Att det finns en orkester i min gamla hemstad, som har varit en kulturstad så länge, känns väldigt fint.
Han lyfter fram kulturskolans betydelse – både för att fostra framtida musiker och för att ge barn och unga möjlighet att uppleva musik.
Fredrik vann själv den första upplagan av Schymberg Award – då tävlingen var öppen även för instrumentalister. Att nu få dirigera finalen är både symboliskt och personligt.
– Det känns väldigt fint att få vara en del av det, särskilt eftersom jag själv varit med. Det är ett sätt att lyfta nästa generations musiker, att ge dem en plattform och en publik.
Han betonar att det inte handlar om elitism, utan om att skapa möjligheter.
– Det finns exempel där tvåan eller trean har gjort större karriär än vinnaren. Så själva tävlingen, och att den finns, är det viktiga.
Vad krävs för att bli musiker idag? Fredrik är tydlig:
– Man måste ha tålamod. Hitta en bra pedagog, ett sammanhang där man får spela med andra. Och förstå att det kräver många timmar om dagen för att nå en nivå där andra vill lyssna.
Men det handlar också om att ha något att säga.
– Teknik är nödvändigt. Men om du inte har något att fylla tekniken med – som människa – då har du inte så mycket att säga på scen.
Han berättar om Carlos Kleiber, den legendariske dirigenten, som tog sina elever på promenad, planterade en blomma – och avslutade lektionen där.
– Det var hans sätt att säga: det här är också viktigt. Att vara människa. Att ha något att uttrycka.
Fredrik lever ett aktivt liv – även om knät krånglar lite just nu Han åker skidor, springer, cyklar, lagar mat och har varit med och startat Höganäs Bryggeri.
– Jag tycker det är roligt att nörda in mig i olika saker. Inte för att bli yrkesmänniska, men för att kunna möta dem som är riktigt bra. Om man engagerar sig i det man gör, får man ut mycket mer.
Och kanske är det just det som definierar yrket som musiker: att vara engagerad, nyfiken, och beredd att möta världen. Både genom tonerna och bortom dem.
